|
Abstract:
|
En amerikansk forskare, Thomas Marzetta, vid Alcatel-Lucent Bell Labs har nyligen påvisat mycket intressanta egenskaper för trådlösa kommunikationssystem, där man medvetet använder ett mycket stort antal antenner på basstationerna. Dagens basstationer har något fåtal antenner, medan de i det nya förslaget föreslås ett "obegränsat" antal antenner. Detta är naturligtvis inte möjligty i praktiken, men rent teoretiskt får man mycket intressanta egenskaper med "obegränsat" antal antenner. Exempelvis försvinner tidigare begräsningar i kommunikationen från brus och variationer i radiokanalen. Dessutom går energiåtgången per överförd databit i dessa system mot noll. Även om dessa egenskaper är framräknade för orealistiska förutsättningar, pekar angreppssättet ut en mycket intressant väg framåt mot nya typer av trådlösa kommunikationssystem, där man genom att använda mycket flera antenner än idag kan uppnå ett antal fördelar. Exempelvis kan man redan vi ganska så begränsade antal antenner (några tiotal i vissa fall) väsentligt underlätta den processningskraft som behövs för att koda signalerna i dessa system. Genom att lägga systemets komplexitet i antalet antenner, kan andra delars komplexitet reduceras istället. Exempelvis börjar enkla linjära kodningstekniker att fungera lika bra som de mycket komplexa och olinjära metoder som behövs vid ett lägre antal antenner. Det är inom detta område som detta projekt kommer att arbeta. Huvudfrågan som ställs är: Hur kan man med en låg beräkningskomplexitet uppnå en så stor systemprestanda som möjligt, givet att vi har tillgång till många antenner i vår basstation. Vilka avvägningar måste göras mellan olika komplexiteter (bräkningskomplexitet, stora antennarrayer, osv.) och i vilka situationer och miljöer fungerar det här sättet att öka systemes prestanda.
|
