Målet med vårt digitala projekt var att vi skulle bygga ett huslarm. Larmet skulle kunna känna av om fönster eller dörrar öppnades och om det började brinna. Larmet skulle gå att kontrollera med en fjärrkontroll, det skulle kunna hålla reda på tiden och kommunicera med en PC.

För att klara av målet hade vi åtta stycken digitala brytare, som kunde känna av om fönster eller dörrar öppnades eller användas av rörelsedetektorer, och fyra analoga temperaturgivare för att upptäcka brand. Lämpad för denna sorts applikationer var en-chips-datorn HC11, som med sin ringa storlek och enkla uppbyggnad var enkel att programmera. Flera externa kretsar behövdes också, bland annat för att ta emot signalerna från fjärrkontrollen, driva lysdioder och för att anpassa spänningen till den seriella porten på PC:n. HC11:n har bara 12kbyte minne, men rymde det program vi skrev som blev cirka 10kbyte stort. Programmet som vi skrev använde mest polling för att läsa av signalerna från givarna och fjärrkontrollen. Tiden räknades fram med hjälp av ett inställbart periodiskt avbrott var 10ms och presenterades tillsammans med annan information och instruktioner på monitorn om man så ville. Klockan gick att ställa om, precis som den fyrasiffriga koden.

Slutresultatet blev ett fungerande huslarm och vi blev själva imponerade av att det går att bygga sådana saker med så enkla medel. Det var en lärorik kurs som blandade programmering med en del praktiskt arbete för att få konstruktionen att fungera.