Nummerpresentatören skulle fungera i det svenska telefonnätet, (de olika ländernas telefonnät skiljer sig ganska mycket åt då det gäller vilka spänningsnivåer som ligger på ledningsparet som utgör telefonsignalen), kunna lagra 30 inkommande samtal med tidsangivelse och uppringande telefonnummer och även kunna lagra en telefonbok innehållande 30 telefonnummer. Då någon ringer från ett nummer i telefonboken skall namnet på den ringande personen listas. Vi arbetade utifrån ett kretsschema vi konstruerade i programmet PADS Power Logic efter de ingående kretsarnas specifikationer. Vi fick tilldelat ett prototypkort, där vi kunde sätta fast komponenterna. Vi använde virningsteknik eftersom det handlade om en prototyp, så att vi skulle kunna ändra/rätta fel som vi gjort i kretsschemat. Detta kan verkligen rekommenderas då det sparade enormt mycket arbete jämförelsevis mot att direkt löda ledningarna.

Centralenheten i konstruktionen var Motorolas processor M68008, styrlogiken implementerades i programmerbara kretsar. Vi använde ett 8 kB arbetsminne som även fungerade som stack och ett 8 kB EPROM för styrprogrammmet/styrlogiken. För att lagra nummer och programmera in telefonboken användes en dator med vilken vi kommunicerade över seriellporten ("COM1") på en vanlig IBM-kompatibel PC. Vi använde en Zilog Z8530 SCC (en krets som kan hantera allt som krävs för seriell kommunikation) för att skicka och ta emot data från datorn respektive vår nummerpresentatör. Vi ville ha med momentet med seriell kommunikation för att få en inblick i hur kommunikationen fungerar och hur man skickar data över en seriell förbindelse.

Vår konstruktion lyckades så till vida att vi har implementerat hårdvaran på laborationskortet, och den fungerar bra. Vi har även en klient i skriven Java (som för att kunna utnyttja seriellporten som kommunikationskanal måste ha ett tilläggspaket, CommAPI) som tar emot och läser av vad Zilog-kretsen skickar. Detta sker smärtfritt, men kopplingen mellan det GUI (användargränssnitt) som också implementerats i Java existerar icke ännu riktigt i dess sllutgiltiga form.

Som helhet är det en mycket bra kurs. Den kräver mycket tid, mer än de flesta andra kurser för motsvarande antal poäng. Det som i första hand gör att man ska läsa kursen är att det är ett strålande tillfälle att få uppleva med egna ögon och sinnen att något man faktiskt byggt kan fungera och dessutom ha en praktisk tillämpning (och inte bara vara en laborationsprodukt som blinkar lite och är helt värdelös utanför laborationslokalerna). Det är första gången vi pressats till att läsa tekniska manualer på ett mycket grundligare sätt. Rapporten som vi har skrivit ger en försmak av hur examensarbetets rapport ska se ut. Vi har slitit vårt hår och fått köra huvudet i väggen ett par gånger för att sedan lyckas få vad som inte fungerade fixat. Bara för det är det nästan värt att gå kursen. Man lär sig den ädla konsten i att ha tålamod, och inte utveckla destruktiva tendenser. Kort sagt: vi har lärt oss väldigt mycket av denna kurs och vi rekommenderar alla som gillar att se något fysiskt resultat av sina tankemödor att gå denna kurs.